Pinsam sjukdom.

Jaha, ok, det var egentligen inte så jag menade med det, men aja... Jag jobbade ikväll... Å jag var så sjukt grinig, fick sitta i den jobbigaste kassan så klart, å var sjukt trött, å hungrig å grinig å allt vad det nu heter... Men efter lite choklad å så, så kom glad-janne tillbaka... Kvällen flöt på förvånansvärt bra, fastän jag fick sitta i den jobbiga kassan. Det enda jobbiga som hände var att jag fick en kund med sin dotter. Denna kunden, "kvinnan", var sjukt hes. Asså nu snackar vi så hes att jag verkligen började undra varför hon ens gjorde ett försök till att prata, då det lät som att hon skulle förstöra stämbanden totalt. Aja, jag satt där å blippade, å blippade, så köpte hon lite halstabletter, å jag tänkte ju såklart att nu måste jag ju säga nåt, "försök å inte prata så mycket, jag tror inte det är så bra för din röst", men sen så tänkte jag ju såklart tanken "hon kanske har nåt medfött, och då blir det ju pinsamt"... Men aja, jag kläckte till slut ur mig "förkyld?" och hon svarar "nej, jag är född såhär, jag har för korta stämband". ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH GUD VAD JAG SKÄMDES!!! Shit, nu förstår jag varför man inte pratar med kunder, utan bara sitter där å ser sur ut... Inga fler såna kommentarer i alla fall. Jag lyckades ta mig ur det på nåt löjligt sätt "oj, förlåt!" eller nåt liknande, som jag redan förträngt. Men usch, hur kunde jag?! Aja. Sånt e livet.

Nu till sjukdomen. Jag håller på att bli sjuk. Har ont i lungorna typ, å känner mig alldeles matt. FAN. Det är tenta på onsdag, å klarar jag inte den så vet jag inte vad jag ska ta mig till. =/ Usch usch usch. BLÄ. MEN, jag tänker inte bli sjuk, för jag vägrar. Det finns inte en chans att jag kommer ligga hemma flera dagar å bara vara sjuk, hur mycket jag än skulle vilja. NEJ, jag ska klara dom här tentorna, å göra det med bravur!

God natt.