Sms:et som inte fick något svar.

Det spelar ingen roll. Fastän jag raderat alla spår av dig så kan jag inte sluta. Det gör förbannat ont. För en vecka sen tänkte jag till och med åka till ditt jobb å bara ställa mig där å skrika av smärta bara för att du skulle förstår att jag inte är hel utan dig. Jag saknar dig å jag hatar att jag inte bara kan ge upp dig. Du är det bästa som hänt mig och samtidigt det värsta. Jag vet att jag inte kan fly längre och det är också därför jag skriver detta sms. Hoppas allt är bra med dig och att livet bara ger dig gott. /J

Jag vill bara säga det, att hur mycket jag än håller fasaden uppe, så finns dom där små sprickorna som ingen verkar se. Jag vill bara att någon ska ta en kniv å dra sönder skiten, få mig att krackelera och bara orka lyssna på mig. Jag kommer hem å lägger mig på golvet och känner mig värdelös. Just nu är jag ingenting annat än tomhet. Mitt hjärta är en sten. Mitt sinne är en bottenlös brunn; svart och tomt. Jag saknar känslan av honom. Jag saknar känslan av att vara en viktig del i någons liv, inte bara den där man snackar med lite smått sporadiskt när man är på humör...