Att rymma från känslor är illa. Dom bubblar ändå bara upp till ytan. Visst är det sjukt mysigt att ligga å kramas hela natten, men att göra det med någon som inte alls vill annat än ha ett billigt ligg?! Jag är fortfarande fast i ungomens naivitet. Break it of. Jag är inte redo. Jag måste ha mer tid till mig själv, det känns sjukt jobbigt, men det är ett nödvändigt måste.
Skolan suger ut den lilla energi jag har, men snart är det slut och återgång till livet: jobb jobb jobb. Faktiskt hellre det än bara att stressa som fan hela tiden. Då kommer jag ju få mina lediga helger också å det kommer nog vara det bästa som hänt mig på länge länge länge. :-)
Sen så ska jag ju börja ta körkortet också. Ett till måste som ska klaras av, men det kommer nog bara bli kul. Kanske inte en dans på tagglösa rosor, men kul. :-)
Nu ska jag jaga ikapp tiden jag förlorat på att sitta här å svamla. ;-)
Geolocate this post
Posted with LifeCast
måndag 17 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar