Re-bound

Ja. Nu har det gått upp ett ljus. Jag var hans rebound. Inget annat än det. Ingen potentiell livskamrat, bara ett jävla återställsknull. Jag byggde upp hans självförtroende å blev dumpad när jag själv mådde skit. Det var tacken. Visst är det underbart? Fast lite konstigt är det ju att han höll fast vid mig i nästan tre år.

Drömde om att jag åkte hem till honom inatt. Jag kom dit å insåg att vi aldrig skulle bli vi igen. Det var en konstig dröm. Jag vaknade å mådde faktiskt helt ok. Drömmar är konstiga, men ibland ganska så jäkla bra.

Var jag bara en rebound eller var det sant, vi var meant to be? Kommer inte få veta det om jag nu inte börjar prata med honom igen. Ja ja. Framtiden får visa vägen. Just nu ska den dock visa vägen till jobbet. Heheh.

Geolocate this post

Posted with LifeCast